Drömmar...

Ibland, väldigt ofta drömmer jag mig bort till ett rött hus lite utanför stan. Jag kommer åkande i en allé och ser de upplysta fönstren och röken som kommer ut ur skorstenen, det ser hemtrevligt ut. Där finns en trygghet, en framtid.. När jag kliver in i hallen kommer han, killen jag ska dela en lång tid med.. Han ler och säger att han saknat mig. Jag är trygg där, har inget att oroa mig för, inga svek, inga sömnlösa nätter. Han finns där, ställer upp i vått och torrt och han vet att vi gör varandra lyckliga.. Vi är beredda att satsa, beredda att våga.. Våga att älska varandra för dom vi är..  

I drömmen, i det röda huset är allt så lyckligt. Där finns en framtid. En framtid jag önskar var nu..  Men jag vaknar upp och inser att det bara är i drömmarnas land den där framtiden finns. Aldrig på riktigt, inte för mig iallafall och jag känner en tomhet, en saknad..




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: