Saknar...
Flera gånger veckan som varit har jag kommit på mig själv sitta och tänka på farmor och farfar. Bilder dyker upp i huvudet på saker som vi gjort. Ungefär som en film som spelas upp i mitt huvud. Jag tror det är mörkret utanför fönstret i kombination med levande ljus som sätter fart på tankarna. Det är "höstiga" filmer som spelas upp och jag gillar dom och saknar de stunderna vi delade. Det går inte en dag utan att jag tänker på er och saknar er!
