Skador, löpning, tävlingar & ett extra ben..

Ska försöka göra en sammanfattning av året 2014 och början på 2015 med risk för att den kan bli låååång... Hade en svacka i början av förra året då jag var tvungen att stanna upp och bara vara. Efter svackan tränade jag lite löpning men kanske inte så mycket jag borde ha gjort. Jag sprang några tävlingar men mest på ren vilja. Det var mycket som gjordes på ren vilja förra året. 

Det blev Vårruset (5km), Stadsloppet (1mil), Mörksuggejakten (mtb), Aim Challenge (multisport), Midnattsloppet (1mil) och så till sist Tjurruset (1mil, terräng)! När jag sprungit klart min sista tävling för året bestämde jag mig där och då att nästa år, 2015 skulle jag träna mer, förbättra mina tider och springa fler lopp. Det tog inte många dagar innan jag var anmäld till Tjurruset 2015. 

Där och då började även besvären med min högra fot. Jag kan nästan sätta min vänstra hand på att mitt snedtramp under Tjurruset startade detta! Foten började värka i olika lägen sedan värkte den mest hela tiden. Jag beslutade mig för att vila bort smärtan, vila bort värken. Värken gick aldrig över, ibland trotsade jag den och sprang några kortare sträckor. Julhandeln kom på jobbet och jag haltade fram. Tog tag i mig själv och bokade en tid hos familjeläkaren. Det blev en röntgen men den visade inget. Fick en remiss till ortopeden. Kontaktade en naprapat som masserade, gav mig en bra sula och tips på övningar. Han visade vart han trodde besväret kom ifrån, en sena som heter Tibialis posterior var problemet samt inflammerad hälsena. Jag skulle sluta med vilan och träna upp senan. Sakta men säkert började jag träna lite lätt och foten började göra mindre ont! Så fick jag tid hos ortopeden, den kvinnliga läkaren ryckte i foten så jag blev helt svettig av smärta, klämde och vred. Kvinnan visste vart problemet satt, jag har ett "extra" ben i hälen och problem med senan naprapaten nämnt.. Benet kommer jag få leva med men jag får några gjutna specialsulor som ska hjälpa min fot att få en bättre position. Så jag håller mina tummar att det hjälper!

Nu är vi inne i juni och jag har hunnit avverkat Björnlunken (mtb), Vårruset (5km), Göteborgsvaret (halvmara) och nu i helgen Läderloppet (triathlon). 

Jag har alltså sprungit mitt längsta lopp hittills och klarat av ett triathlon trots lite träning och en lite dålig fot! Jag är grymt stolt över min prestation hittills och minst 6 olika lopp och tävlingar väntar runt hörnet!!! 

Den där känslan som infinner sig på startlinjen, den känslan är oslagbar!!! Den känslan vill jag känna varje dag eller iallafall så ofta jag kan!!! 

En oöppnad kartong..

Den har stått där i så många år inskjuten i ett hörn i mitt vardagsrum. Den har stått där sen 2012.. Tittad i en endaste gång, snabbt... Den gången var allt så färskt, så mycket känslor, lukter, minnen.. Idag efter många år öppnade jag den. Tittade igenom den i lugn och ro, mindes. Jag andades in den där lukten, lukten jag förknippar med er båda.. Så som det alltid luktade hos er.. Ett inrökt hem men ändå en lukt som var trygg, en lukt där jag fann ro, ett hem där det alltid skapades något, ett hem fullt av berättelser och minnen. I kartongen låg många fina saker, saker jag kommer spara, saker som berör, saker som alltid kommer stå för er min fina farmor och farfar! Idag var jag redo och det känns skönt att äntligen ha öppnat skattkistan, skattkistan med minnen... 

Tack pappa ❤️

1 år har gått..

Tiden går alldeles för fort, åren rinner iväg. Saker man önskar och längtar efter tycks aldrig hända. En dag är det försent och jag står här i ett vägskäl utan att veta vart jag är påväg eller vilken väg jag ska ta..

Väljer att blunda just nu och hoppas att gpsen börjar funka för att visa mig vägen..

Kanske börjar jag skriva här igen, men isåfall mest för min egen skull.. För att ventilera, för att få ner ord som såsmåningom kanske tar mig någonstans..