Alla dessa små små ord som kan betyda så mycket. Ett ord för mig kanske betyder något helt annat för dig. Ord som stärker. Ord som får en att tänka. Ord som gör en glad eller ord som gör en ledsen. Ord som man gärna säger flera gånger eller ord man helst inte vill använda. Idag ska ett ord som för mig har ett stort innehåll få en ny plats. En plats på min handled...

♥

Ibland faller bitarna i livets pussel bara på plats lätt som en plätt.. Andra bitar är svåra att hitta. Ibland kommer man på att man lagt dit fel bit bara för att dom är så lika. Man kanske tvingar dit biten och tror för allt i världen att dom verkligen ska passa. En dag inser man att dom inte gör det. Biten är egentligen på helt fel plats. Kanske tillhör den rent av ett annat pussel. Ibland kanske man letar och letar efter en speciell bit som ligger precis framför ögonen. Andra gånger finner man biten man trodde var borta för alltid. Sakta bildas den där bilden i pusslet som man är ute efter. Mitt pussel har många olagda bitar men det har iallafall en stadig ram att bygga efter. Sakta, sakta läggs bitarna in mot mitten på plats i just mitt livs pussel.

♥

Ibland tar det lång tid innan man vill minnas och ännu längre tid innan man glömmer.. Just nu skulle jag göra allt för att åka bort en vecka till ett varmare land. Ta det lugnt, sola och bada.. Träffa trevliga människor och bara glömma för en stund..

Det har gått en tid nu som jag inte riktigt varit mig själv. Ni som känner mig väl vet att jag inte är mig själv och faktum är att jag saknar den jag egentligen är. Jag saknar kraften, orken och viljan.. Saknar glädjen och skratten.. Jag vill hitta tillbaka till mig själv illa kvickt!! Mår inte bra av att vara såhär och ni ska veta att jag försöker verkligen hitta dit igen. Jag försöker bli den glada, pigga tjejen igen. Det finns ett stort sår inom mig som verkar ta lång tid att läka. Kunde aldrig i min vildaste fanasi tro att det skulle ta såhär lång tid men sakta börjar kanterna läka och kanske är det iallafall en början?!? Det kommer lämna ett ärr kvar det vet jag men bara det läker fint och fort så kan det få vara där och påminna mig om alla bra, fina stunder vi delade. Det enda jag kan göra är att önska att det går snabbt som f*n..

Glad & lycklig med bästa Lisa, Kungshamn 09

 
The last song, the last moment..
♥
And life goes on...

I never give up men jag börjar mer och mer inse att det är det jag måste göra. Sagan måste få sitt slut nu.. Hur ont det än gör och hur många fler tårar som måste fällas så är det nu dags..

Den lyckligaste sagan någonsin fick ett mycket tråkigt och sorgligt slut... ♥

"Ute blåser vinden kallt i mitt hår, men inuti mitt hjärta finns ett stort öppet sår..."
♥

Nu är det både kallt ute och inne...

Har idag konstaterat:

Helt plötsligt blev dagarna och nätterna alldeles för långa och ensamma, tomma och tråkiga.. Jag förlorade en underbar vän som gjorde mina dagar lyckliga..

♥

Ute faller de röda och gula löven av träden. De landar på den gräsmatta som för veckor sedan var grön och på vissa håll gul. Det var sommar då, en sommar jag aldrig tidigare upplevt. En lycklig sommar.
Allt går mot sitt slut, även sommaren. Det sägs ”Nothing lasts forever” och tyvärr stämmer det. Allt lyckligt har ett slut. Så även denna underbara saga. Den bästa jag någonsin varit med om. Gång på gång frågar jag mig själv om det här är livets saga?!? Är det den här bergodalbanan man ska åka resten av livet?

Det gör ont i mitt hjärtat, löven fortsätter att falla utanför fönstret och berätta för mig att inget varar för evigt..

Underbart är kort, alldeles för kort.. ♥

♥
Så länge hjärtat mitt slår
så minns Jag dig när
Du stack ett hål i min Kevlarsjäl
Och så blev Du mitt sår
och Jag blöder ihjäl...
♥

Jag frågar mig själv gång på gång.. Hur kunde jag lita på någon igen, hur kunde jag kliva ur mitt trygga skal och hoppas, hoppas på det som jag trodde skulle vara länge, länge.. Evigt samma fråga som inte har något svar. Varför vågade jag?! Varför släppte jag in någon nära inpå mig igen, någon jag valde att visa mina känslor för, någon jag valde att tycka om på ett sätt jag inte tyckt om förut. Alltid samma visa, alltid samma utväg.. 

Du betyder så mycket, kom gör mig hel igen..  

Varför ska man alltid behöva välja?!? Jag tänker inte välja..

Kan man tycka om någon så mycket att man saknar personen redan efter 30 min?!?